48 research outputs found

    Isolation of Yersinia Enterocolitica from Water with an Appendix on Methods of Isolation, Taxonomy, Distribution and Pathogenicity

    No full text
    Yersinia enterocolitica has been suceessfully isolated from a range of water samples after low temperature enrichment and isolation under anaerobic conditions. The biochemical reactions of all strains are given together with their sero-groups and lysogenic types. Methods for isolatio, biochemical reactions, distribution and pathogenicity of the taxes are summarized in an appendix.Yersinia enterocolitica has been suceessfully isolated from a range of water samples after low temperature enrichment and isolation under anaerobic conditions. The biochemical reactions of all strains are given together with their sero-groups and lysogenic types. Methods for isolatio, biochemical reactions, distribution and pathogenicity of the taxes are summarized in an appendix

    Östrogena och androgena effekter i lakvatten och kommunalt avloppsvatten i Fornby reningsverk, Siljansnäs, Leksands kommun

    No full text
    Inkommande och utgående vattenströmmar vid reningsverket i Siljansnäs, Leksands kommun undersöktes avseende effekter i screentest för östrogena och androgena effekter. Såväl lakvatten från Lindbodarna som det kommunala avloppsvattnet hade östrogena effekter. Efter behandling i reningsverket minskade effekten men det utgående avloppsvattnet innehöll fortfarande en ansenlig östrogen effekt. Lakvattnet hade en svag men ändå mätbar androgen effekt. Kommunalt avloppsvatten före behandling var androgent men enbart efter inblandning med lakvatten minskade den androgena effekten. Minskningen kan bero på hämmande ämnen i lakvattnet. Efter behandlingen minskade den androgena effekten avsevärt.Inkommande och utgående vattenströmmar vid reningsverket i Siljansnäs, Leksands kommun undersöktes avseende effekter i screentest för östrogena och androgena effekter. Såväl lakvatten från Lindbodarna som det kommunala avloppsvattnet hade östrogena effekter. Efter behandling i reningsverket minskade effekten men det utgående avloppsvattnet innehöll fortfarande en ansenlig östrogen effekt. Lakvattnet hade en svag men ändå mätbar androgen effekt. Kommunalt avloppsvatten före behandling var androgent men enbart efter inblandning med lakvatten minskade den androgena effekten. Minskningen kan bero på hämmande ämnen i lakvattnet. Efter behandlingen minskade den androgena effekten avsevärt

    Bacterial Formation of Sulphide from oxidized Forms of inorganic Sulphur

    No full text
    5 sediments and 6 water samples from a former mining area have examined for the presence of sulphide-froorming bacteria. 6 strins of clostridia, 2 Citrobacter sp. and 7 strains of Alteromonas were isolated and tested for their ability to form suplphide from a variety of oxidized inorganic S-sources (tetrathionate, thiosulphate, sulphite) together with cysteine. The clostridia were able to do so readily from thiosulphate and sulpite. All of the orther strains were positive when tested in a complex medium supplemented with thiosulphate but were negative in a defined medium. All strains of Altemononas putrefaciens from the present investigation were able to reduce cysteine to sulphide at the expense of both glucose and sucrose. Attention is directed to certain unresolved aspects of microbial sulphur metabolism5 sediments and 6 water samples from a former mining area have examined for the presence of sulphide-froorming bacteria. 6 strins of clostridia, 2 Citrobacter sp. and 7 strains of Alteromonas were isolated and tested for their ability to form suplphide from a variety of oxidized inorganic S-sources (tetrathionate, thiosulphate, sulphite) together with cysteine. The clostridia were able to do so readily from thiosulphate and sulpite. All of the orther strains were positive when tested in a complex medium supplemented with thiosulphate but were negative in a defined medium. All strains of Altemononas putrefaciens from the present investigation were able to reduce cysteine to sulphide at the expense of both glucose and sucrose. Attention is directed to certain unresolved aspects of microbial sulphur metabolis

    Androgenitet och östrogenitet i Vramsåns vattensystem, Kristianstads kommun

    No full text
    Androgena och östrogena effekter i Vramsåns åvatten och avloppsvatten från Tollarps reningsverk har undersökts med testmetoder baserade på hormonreceptorer för androgener och östrogener. Låga men mätbara androgena effekter uppmättes i de längst uppströms belägna provpunkterna och i behandlat avloppsvatten från reningsverket. Nedströms var androgeniteten ej kvantifierbar. Avloppsvattnet var även östrogent och effekter av östrogener kunde påvisas särskilt i vattenprover nedströms Tollarp. Högst östrogenitet uppmättes i Rambrobäcken som dock inte belastas av något reningsverksutsläpp. Nivån var så hög, 0.59 ng östradiol-ekvivalenter/L, att effekter på fisk skulle kunna befaras.Androgena och östrogena effekter i Vramsåns åvatten och avloppsvatten från Tollarps reningsverk har undersökts med testmetoder baserade på hormonreceptorer för androgener och östrogener. Låga men mätbara androgena effekter uppmättes i de längst uppströms belägna provpunkterna och i behandlat avloppsvatten från reningsverket. Nedströms var androgeniteten ej kvantifierbar. Avloppsvattnet var även östrogent och effekter av östrogener kunde påvisas särskilt i vattenprover nedströms Tollarp. Högst östrogenitet uppmättes i Rambrobäcken som dock inte belastas av något reningsverksutsläpp. Nivån var så hög, 0.59 ng östradiol-ekvivalenter/L, att effekter på fisk skulle kunna befaras

    Förekomst och reduktion av fokusämnen i fyra reningsverk

    No full text
    Inkommande och utgående avloppsvatten från Henriksdals reningsverk, Himmerfjärdsverket och Öns reningsverk i Umeå samt pilotanläggningen Hammarby Sjöstadsverket med sin membranbioreaktor (MBR) har analyserats med avseende på en rad läkemedel, organiska miljöföroreningar och bakterier samt testats för östrogen aktivitet. Antalet prover är för litet för att dra några långtgående slutsatser och de resultat som redovisas ska endast ses som indikationer. Halterna i inkommande vatten är någorlunda lika för de flesta ämnen vid de undersökta verken. Undantag är bland annat DEHP och klorparaffiner som är högre vid Öns reningsverk i Umeå samt tributylfosfat, siloxaner och några perfluororganiska ämnen som är högre i de båda stockholmsverken. Traditionella parametrar som t ex biokemisk syreförbrukning (BOD), totalfosfor och totalkväve visar att stockholmsverken har ett mer koncentrerat inkommande vatten. Jämfört med tidigare undersökningar av inkommande avloppsvatten ligger några av ämnena, t ex tetracyklin, hydroklorthiazid, diklofenak och de flesta siloxaner, högre i vår undersökning. Många läkemedel (särskilt paracetamol) samt PBDE uppvisar i stället lägre halter än förut. Reduktionen är generellt sett större i stockholmsverken och Himmerfjärdsverket än i Umeå. Det är viktigt att komma ihåg att reduktion i många fall inte beror på nedbrytning utan på att ämnet avskiljs till slamfasen. Det kan också uppstå nedbrytnings- och omvandlingsprodukter av ämnen vid reningsprocessen som inte detekteras då de inte ingår i analysen. Några ämnen uppvisar negativ reduktion, ett även tidigare uppmärksammat fenomen som framför allt visats bero på jonsuppression orsakad av konkurrens mellan det undersökta ämnet och den komplicerade matris som inkommande avloppsvatten utgör. I utgående vatten är halterna av de flesta undersökta ämnen vatten i nivå med tidigare undersökningar. Ett undantag är de oförklarligt höga halterna av hexametyldisiloxan i Henriksdal. Försök med filtrering av utgående avloppsvatten från Henriksdal antyder att några av läkemedlen är partikelbundna, t ex sertralin, citalopram, amlopidin och propranolol. YES-tester visar att den östrogena effekten av avloppsvattnet reduceras med över 90 % efter rening utom i Umeå där effekten avtar mindre än 10 %. Detta, liksom den sämre reduktionen av en del andra ämnen i Umeå, beror troligen på att Umeå inte drivs med kväverening som de övriga verken. Kväverening har tidigare har visats underlätta reduktion av bland annat läkemedel. Antalet bakterier i utgående vatten är betydligt lägre efter MBR än i de övriga verken vilket var förväntat med tanke på storleken på membranens porer. Antibiotikaresistenta bakterier förekommer i alla utgående vatten utom efter MBR. MBR avskiljer även mikroplastpartiklar och icke-syntetiska fibrer betydligt mycket bättre än Henriksdals reningsverk. En jämförelse av analysresultaten vid denna undersökning med parallella prover från ett annat laboratorium visade på stora skillnader i rapporteringen av ftalater medan PBDE- och klorparaffiner blev någorlunda lika.Inkommande och utgående avloppsvatten från Henriksdals reningsverk, Himmerfjärdsverket och Öns reningsverk i Umeå samt pilotanläggningen Hammarby Sjöstadsverket med sin membranbioreaktor (MBR) har analyserats med avseende på en rad läkemedel, organiska miljöföroreningar och bakterier samt testats för östrogen aktivitet. Antalet prover är för litet för att dra några långtgående slutsatser och de resultat som redovisas ska endast ses som indikationer. Halterna i inkommande vatten är någorlunda lika för de flesta ämnen vid de undersökta verken. Undantag är bland annat DEHP och klorparaffiner som är högre vid Öns reningsverk i Umeå samt tributylfosfat, siloxaner och några perfluororganiska ämnen som är högre i de båda stockholmsverken. Traditionella parametrar som t ex biokemisk syreförbrukning (BOD), totalfosfor och totalkväve visar att stockholmsverken har ett mer koncentrerat inkommande vatten. Jämfört med tidigare undersökningar av inkommande avloppsvatten ligger några av ämnena, t ex tetracyklin, hydroklorthiazid, diklofenak och de flesta siloxaner, högre i vår undersökning. Många läkemedel (särskilt paracetamol) samt PBDE uppvisar i stället lägre halter än förut. Reduktionen är generellt sett större i stockholmsverken och Himmerfjärdsverket än i Umeå. Det är viktigt att komma ihåg att reduktion i många fall inte beror på nedbrytning utan på att ämnet avskiljs till slamfasen. Det kan också uppstå nedbrytnings- och omvandlingsprodukter av ämnen vid reningsprocessen som inte detekteras då de inte ingår i analysen. Några ämnen uppvisar negativ reduktion, ett även tidigare uppmärksammat fenomen som framför allt visats bero på jonsuppression orsakad av konkurrens mellan det undersökta ämnet och den komplicerade matris som inkommande avloppsvatten utgör. I utgående vatten är halterna av de flesta undersökta ämnen vatten i nivå med tidigare undersökningar. Ett undantag är de oförklarligt höga halterna av hexametyldisiloxan i Henriksdal. Försök med filtrering av utgående avloppsvatten från Henriksdal antyder att några av läkemedlen är partikelbundna, t ex sertralin, citalopram, amlopidin och propranolol. YES-tester visar att den östrogena effekten av avloppsvattnet reduceras med över 90 % efter rening utom i Umeå där effekten avtar mindre än 10 %. Detta, liksom den sämre reduktionen av en del andra ämnen i Umeå, beror troligen på att Umeå inte drivs med kväverening som de övriga verken. Kväverening har tidigare har visats underlätta reduktion av bland annat läkemedel. Antalet bakterier i utgående vatten är betydligt lägre efter MBR än i de övriga verken vilket var förväntat med tanke på storleken på membranens porer. Antibiotikaresistenta bakterier förekommer i alla utgående vatten utom efter MBR. MBR avskiljer även mikroplastpartiklar och icke-syntetiska fibrer betydligt mycket bättre än Henriksdals reningsverk. En jämförelse av analysresultaten vid denna undersökning med parallella prover från ett annat laboratorium visade på stora skillnader i rapporteringen av ftalater medan PBDE- och klorparaffiner blev någorlunda lika. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.I denna rapport har inkommande och utgående avloppsvatten från Henriksdals reningsverk, Himmerfjärdsverket och Öns reningsverk i Umeå samt pilotanläggningen Hammarby Sjöstadsverket med sin membranbioreaktor analyserats med avseende på en rad läkemedel, organiska miljöföroreningar och bakterier samt testats för östrogen aktivitet. Mikroplaster analyserades vid två av verken

    Bacteriological Examination of Fish and Water and Sediment samples from Fresh- and Brackish Water and Marine Localities

    No full text
    Bacteria were isolated from water and sediment samles and from fish from 1 freshwater, 2 brackish water and 2 marine localities. A variety of media were used for isolation and resulted in the the revocery of 383 strains from fresh.and brackis water areas and 208 from marine areas. These were broadly classfied into the major groups of bacteria: the great majority were Gram neative organismns and detailed characterization was carried out for all strains of enteric bacteria and selected groups of vibrios and aerobic sulphide fiormers. Less detailed characterizations of pseudomonads and alteromonads was carried out. In all 17 different taxa were identified although certain problems of determination remain for some marine strains. Due to lack of control samples the role of industrial discharge on the bacterial flora cannot be assessed.Bacteria were isolated from water and sediment samles and from fish from 1 freshwater, 2 brackish water and 2 marine localities. A variety of media were used for isolation and resulted in the the revocery of 383 strains from fresh.and brackis water areas and 208 from marine areas. These were broadly classfied into the major groups of bacteria: the great majority were Gram neative organismns and detailed characterization was carried out for all strains of enteric bacteria and selected groups of vibrios and aerobic sulphide fiormers. Less detailed characterizations of pseudomonads and alteromonads was carried out. In all 17 different taxa were identified although certain problems of determination remain for some marine strains. Due to lack of control samples the role of industrial discharge on the bacterial flora cannot be assessed

    Screening av befintliga data avseende halter av oönskade substanser i spillvatten

    No full text
    Uppströmsarbete syftar till att skapa förutsättningar för en hållbar återföring av växtnäring samt för att förbättra kvaliteten av vatten till recipient. Genom att identifiera källor och arbeta förebyggande kan miljöfarliga ämnen lättare hindras att nå avloppssystemen och miljön. IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av VA-organisationer inom VA-klustret Mälardalen sammanställt, analyserat och tillgängliggjort data över oönskade substanser i spillvatten och inkommande vatten till reningsverk. De sammanställda data har också kopplats till ämnen från åtta olika reglerings- och bevakningslistor relevanta för matrisen Vatten. Syftet med projektet var att ge ett underlag för identifiering av vilka ämnen som bör vara relevanta för VA-organisationerna att arbeta vidare med i deras uppströmsarbete och att utifrån listan med reglerade ämnen identifiera kunskapsluckor gällande ämnen för vilka mätningar i dagsläget saknas. Totalt samlades det in ca 4900 värden, både via dataleveranser från VA-organisationer och via uttag från Naturvårdsverkets screeningdatabas. Närmare 600 ämnen eller ämnesgrupper finns representerade i sammanställningen som är tillgänglig att ladda ner från VA-klustret- Mälardalens webbsida1. Data kommer från olika mätprogram och kampanjer samt nationella screeningsprogram av nya kemikalier i miljön. Sammanställningen visar att läkemedelssubstanser, flamskyddsmedel och PFAS är ämnesgrupper som det finns flest mätningar av i matriserna spillvatten och inkommande vatten till reningsverk. Resultaten visar också att av de ämnen som ingår i studerade regleringar och bevakningslistor (211 st. totalt) har 137 blivit provtagna av en eller flera av medlemmarna inom VA-kluster Mälardalen. Information om ca 20 ämnen på bevaknings- och regleringslistorna ingick inte i datasammanställningen (metaller, näringsämnen, etc). Dataluckorna utifrån reglerade ämnen är inte stora, dock är vissa ämnen uppmätta endast vid enstaka tillfällen. Andra organiska ämnen finns med bland uppmätta ämnen men som en specifik isomer eller blandning som inte överensstämmer med de reglerade motsvarigheterna (t.ex. BDE47 men inte PBDE). Bland de ämnen som finns med på reglerings- och bevakningslistorna men som saknas i databasen finns bl.a. ett mindre antal läkemedelssubstanser. Utifrån datafrekvensanalysen kan konstateras att flera ämnen som ingår i olika undersökningar detekteras alltid eller väldigt ofta både i inkommande vatten till reningsverk och i spillvatten. Exempel på sådana ämnen är PFOA, PFOS och DEHP. Det finns också exempel på ämnen som ingått i mätningar men som endast kunnat identifieras vid enstaka tillfällen eller inte alls, till dessa hör vissa andra PFAS och läkemedelssubstanser. Flertalet av dessa ämnen kan vara sådana som ingår i större analyspaket som olika laboratorier erbjuder. Det insamlade dataunderlaget bör ses som ett steg i ett mer samordnat uppströmsarbete inom VA-klustret Mälardalen och ska kunna utgöra ett verktyg för prioritering av ämnen i befintliga och nya mätprogram. För att databasen inte ska vara statisk bör den med jämna mellanrum uppdateras med nya data som samlas in av klustrets medlemmar.Uppströmsarbete syftar till att skapa förutsättningar för en hållbar återföring av växtnäring samt för att förbättra kvaliteten av vatten till recipient. Genom att identifiera källor och arbeta förebyggande kan miljöfarliga ämnen lättare hindras att nå avloppssystemen och miljön. IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av VA-organisationer inom VA-klustret Mälardalen sammanställt, analyserat och tillgängliggjort data över oönskade substanser i spillvatten och inkommande vatten till reningsverk. De sammanställda data har också kopplats till ämnen från åtta olika reglerings- och bevakningslistor relevanta för matrisen Vatten. Syftet med projektet var att ge ett underlag för identifiering av vilka ämnen som bör vara relevanta för VA-organisationerna att arbeta vidare med i deras uppströmsarbete och att utifrån listan med reglerade ämnen identifiera kunskapsluckor gällande ämnen för vilka mätningar i dagsläget saknas. Totalt samlades det in ca 4900 värden, både via dataleveranser från VA-organisationer och via uttag från Naturvårdsverkets screeningdatabas. Närmare 600 ämnen eller ämnesgrupper finns representerade i sammanställningen som är tillgänglig att ladda ner från VA-klustret- Mälardalens webbsida1. Data kommer från olika mätprogram och kampanjer samt nationella screeningsprogram av nya kemikalier i miljön. Sammanställningen visar att läkemedelssubstanser, flamskyddsmedel och PFAS är ämnesgrupper som det finns flest mätningar av i matriserna spillvatten och inkommande vatten till reningsverk. Resultaten visar också att av de ämnen som ingår i studerade regleringar och bevakningslistor (211 st. totalt) har 137 blivit provtagna av en eller flera av medlemmarna inom VA-kluster Mälardalen. Information om ca 20 ämnen på bevaknings- och regleringslistorna ingick inte i datasammanställningen (metaller, näringsämnen, etc). Dataluckorna utifrån reglerade ämnen är inte stora, dock är vissa ämnen uppmätta endast vid enstaka tillfällen. Andra organiska ämnen finns med bland uppmätta ämnen men som en specifik isomer eller blandning som inte överensstämmer med de reglerade motsvarigheterna (t.ex. BDE47 men inte PBDE). Bland de ämnen som finns med på reglerings- och bevakningslistorna men som saknas i databasen finns bl.a. ett mindre antal läkemedelssubstanser. Utifrån datafrekvensanalysen kan konstateras att flera ämnen som ingår i olika undersökningar detekteras alltid eller väldigt ofta både i inkommande vatten till reningsverk och i spillvatten. Exempel på sådana ämnen är PFOA, PFOS och DEHP. Det finns också exempel på ämnen som ingått i mätningar men som endast kunnat identifieras vid enstaka tillfällen eller inte alls, till dessa hör vissa andra PFAS och läkemedelssubstanser. Flertalet av dessa ämnen kan vara sådana som ingår i större analyspaket som olika laboratorier erbjuder. Det insamlade dataunderlaget bör ses som ett steg i ett mer samordnat uppströmsarbete inom VA-klustret Mälardalen och ska kunna utgöra ett verktyg för prioritering av ämnen i befintliga och nya mätprogram. För att databasen inte ska vara statisk bör den med jämna mellanrum uppdateras med nya data som samlas in av klustrets medlemmar.Föreliggande studie ingår som en första aktivitet inom VA-kluster Mälardalens satsning på ”Metodik och kunskapsunderlag för uppströmsarbete”. Projektet finansierades med medel från Stiftelsen IVL och VA-organisationerna inom klustret. Rapporten beskriver dataunderlaget i den databas som togs fram inom projektet och presenteras på klustrets hemsida. Databasen bör ses som ett levande dokument som på sikt kan utvecklas och kompletteras med nya data

    Återvinning av färg och ridåvatten med ultrafiltrering

    No full text
    Vid lackering av föremål i sprutboxar uppstår översprut som ofta fångas upp med hjälp av en vattenridå bakom föremålet. Blandningen av färg och ridåvatten behandlas i dag vanligtvis med hjälp av sedimentering eller fällning. Medan vattnet återanvänds blir färgslammet avfall. I projektet undersöktes möjligheten att återvinna både vattnet och färgen. En ny och lovande metod som nämndes i litteraturen är gelextraktion. Resultatet av ett förförsök med gelextraktion var dock inte tillfredsställande. En annan metod som också nämndes i litteraturen är membranteknik. Membranfiltrering är dessutom en beprövad teknik vid återvinning av färger från elektrodopplackering. Membranfiltering testades för olika färger i liten skala. Uppkoncentreringen och membranrengöringen fungerade för alla testade färger. I större skala undersöktes en dispersionsfärg och en emulsionsfärg. Under de testade förhållanden gick det något bättre att uppkoncentrera emulsionsfärgen men skillnaden gentemot dispersionsfärgen var bara liten. Det var möjligt att uppkoncentrera färgen till den ursprungliga torr-substanshalten i de utförda försöken. Färgkvalitén analyserades av färgtillverkaren (grov metod) och betecknades som bra. Ett viktigt moment i membranfiltrering är att rengöra membranen efter uppkoncentre-ringen. Det var möjligt att rengöra alla testade membran, men i flera fall var det komplicerat. Under de testade förhållanden hade ett keramiskt membran och ett polyaramidmembran jämförelsevis bra prestanda med avseende på flux och tvättbarhet. Biologiska undersökningar av färgen och ridåvattnet visade att det fanns relativt höga koncentrationer av olika mikroorganismer i både koncentratet (dvs färgen) och permeatet. Det kan eventuell medföra ett problem vid återvinning i fullstor skala. Processförfarandet och utformningen av systemet -inklusive kringutrustningen- är viktiga för uppkoncentreringsresultatet och membrantvättningen. Några punkter som kan nämnas i detta sammanhang är sedimentering av färgen, mikroorganismer, processutformning som underlättar tvättbarheten. Utrustningen måste vara anpassad till färgen. Exempelvis är vanliga plantätningar inte lämpliga för dispersionsfärg. För att kunna bedöma färgåtervinningen och uppskatta kostnaderna bättre är det viktigt att testa systemet under reala förhållanden. Bara i försök på plats kan det visa sig om mikroorganismerna är ett problem, om utformningen av systemet fungerar pålitlig och om färgkvalitén är tillräckligt även vid uppkoncentrering i industriskala. Dessutom underlättar försök i stor skala uppskattningar om ekonomiska besparingar genom att införa en återvinning av färg. Vidare har vi under projektet upptäckt två nya applikationer för membranfiltrering av färg. Man kan se metoden enbart som en avfallminimeringsmetod där man i ett njurförfarande bortför färgen i en enkel form till lägre kostnad. Den tredje applikationen är att behandla tvättvatten från färgtillverkningVid lackering av föremål i sprutboxar uppstår översprut som ofta fångas upp med hjälp av en vattenridå bakom föremålet. Blandningen av färg och ridåvatten behandlas i dag vanligtvis med hjälp av sedimentering eller fällning. Medan vattnet återanvänds blir färgslammet avfall. I projektet undersöktes möjligheten att återvinna både vattnet och färgen. En ny och lovande metod som nämndes i litteraturen är gelextraktion. Resultatet av ett förförsök med gelextraktion var dock inte tillfredsställande. En annan metod som också nämndes i litteraturen är membranteknik. Membranfiltrering är dessutom en beprövad teknik vid återvinning av färger från elektrodopplackering. Membranfiltering testades för olika färger i liten skala. Uppkoncentreringen och membranrengöringen fungerade för alla testade färger. I större skala undersöktes en dispersionsfärg och en emulsionsfärg. Under de testade förhållanden gick det något bättre att uppkoncentrera emulsionsfärgen men skillnaden gentemot dispersionsfärgen var bara liten. Det var möjligt att uppkoncentrera färgen till den ursprungliga torr-substanshalten i de utförda försöken. Färgkvalitén analyserades av färgtillverkaren (grov metod) och betecknades som bra. Ett viktigt moment i membranfiltrering är att rengöra membranen efter uppkoncentre-ringen. Det var möjligt att rengöra alla testade membran, men i flera fall var det komplicerat. Under de testade förhållanden hade ett keramiskt membran och ett polyaramidmembran jämförelsevis bra prestanda med avseende på flux och tvättbarhet. Biologiska undersökningar av färgen och ridåvattnet visade att det fanns relativt höga koncentrationer av olika mikroorganismer i både koncentratet (dvs färgen) och permeatet. Det kan eventuell medföra ett problem vid återvinning i fullstor skala. Processförfarandet och utformningen av systemet -inklusive kringutrustningen- är viktiga för uppkoncentreringsresultatet och membrantvättningen. Några punkter som kan nämnas i detta sammanhang är sedimentering av färgen, mikroorganismer, processutformning som underlättar tvättbarheten. Utrustningen måste vara anpassad till färgen. Exempelvis är vanliga plantätningar inte lämpliga för dispersionsfärg. För att kunna bedöma färgåtervinningen och uppskatta kostnaderna bättre är det viktigt att testa systemet under reala förhållanden. Bara i försök på plats kan det visa sig om mikroorganismerna är ett problem, om utformningen av systemet fungerar pålitlig och om färgkvalitén är tillräckligt även vid uppkoncentrering i industriskala. Dessutom underlättar försök i stor skala uppskattningar om ekonomiska besparingar genom att införa en återvinning av färg. Vidare har vi under projektet upptäckt två nya applikationer för membranfiltrering av färg. Man kan se metoden enbart som en avfallminimeringsmetod där man i ett njurförfarande bortför färgen i en enkel form till lägre kostnad. Den tredje applikationen är att behandla tvättvatten från färgtillverknin

    Hormonstörande effekter av skogsindustriella avloppsvatten i in vitro-test. Undersökningar av förekomst, ursprung och något om förhållandet till effekter in vivo

    No full text
    In vitro-test baserade på rekombinanta jäststammar med gener för mänsklig androgenreceptor och östrogenreceptor a har använts till att undersöka avloppsvatten från massa- och pappersbruk. Androgena effekter påvisades, men nivåerna var så låga att numeriska värden ej gick att beräkna vid normalutförande av test. Även toxiska effekter som hämmade jästcelltillväxt förekom. Försök att spåra substanser med androgen effekt visade att en heterogen samling ämnen med relativt låg lipofilitet förekom i separerade androgena fraktioner. Androgeniteten var alltför låg och sammansättningen av ämnen alltför komplex för att dessa skulle kunna identifieras. Undersökningar av dessa ämnens ursprung visade att råvattnet vid industriprocesserna sannolikt inte var källan. Test av androgenitet i prov av processvatten från tillverkning med rötskadad granved och humöst sjövatten visade att ursprunget kunde vara ur ved. Test med dessa in vitro-metoder utfördes på gallprov från juvenil regnbåge som exponerats 3 veckor i burar placerade utanför avloppsvattenutsläpp. Ämnen med såväl östrogen som androgen aktivitet ansamlades i galla hos fiskar som exponerats för skogsindustriavloppsvatten.In vitro-test baserade på rekombinanta jäststammar med gener för mänsklig androgenreceptor och östrogenreceptor a har använts till att undersöka avloppsvatten från massa- och pappersbruk. Androgena effekter påvisades, men nivåerna var så låga att numeriska värden ej gick att beräkna vid normalutförande av test. Även toxiska effekter som hämmade jästcelltillväxt förekom. Försök att spåra substanser med androgen effekt visade att en heterogen samling ämnen med relativt låg lipofilitet förekom i separerade androgena fraktioner. Androgeniteten var alltför låg och sammansättningen av ämnen alltför komplex för att dessa skulle kunna identifieras. Undersökningar av dessa ämnens ursprung visade att råvattnet vid industriprocesserna sannolikt inte var källan. Test av androgenitet i prov av processvatten från tillverkning med rötskadad granved och humöst sjövatten visade att ursprunget kunde vara ur ved. Test med dessa in vitro-metoder utfördes på gallprov från juvenil regnbåge som exponerats 3 veckor i burar placerade utanför avloppsvattenutsläpp. Ämnen med såväl östrogen som androgen aktivitet ansamlades i galla hos fiskar som exponerats för skogsindustriavloppsvatten

    Platsspecifik bedömning av förorenad mark - biologiska tester i kombination med kemiska analyser

    No full text
    Det finns många förorenade markområden i Sverige och varje område är unikt. Det är viktigt av miljömässiga och ekonomiska skäl att göra en riktig bedömning av dessa områden. Förutsättningarna för en adekvat riskbedömning är att relevanta metoder används för karakterisering av den förorenade jorden och att resultatet av denna karakterisering utgör grund för en platsspecifik bedömning. För att bidra till en säkrare riskbedömning har IVL utvecklat ett testsystem bestående av biologiska tester, kemiska analyser och laktester. De biologiska testerna är riktade mot aktuella föroreningars toxicitet, persistens och biotillgänglighet i förorenade markområden. Systemet bygger på naturligt förekommande marklevande organismer som testas under så realistiska förhållanden som möjligt. Föroreningarna kan ha olika effekter på de olika organismerna i marken. I testsystemet ingår därför bakterier, växter och daggmaskar som representerar flera nivåer i näringskedjan. De biologiska testerna har tillsammans med de kemiska analyserna används på ett antal förorenade jordar och rena substanser. Tester av grobarhet och rot- och skottillväxt har utförts med engelskt rajgräs, vitklöver och rädisa. Masken Enchytraeus crypticus har testats för toxicitet och reproduktionsstörningar. Undersökningar av metabolitbildning vid bakteriell omvandling av PAHer har gjorts. Ett antal förberedande upptagstester med växter och maskar har utförts både med rena substanser och med en förorenad jord. Där det varit möjligt har resultaten från testerna jämförts med Naturvårdsverkets riktvärden.Det finns många förorenade markområden i Sverige och varje område är unikt. Det är viktigt av miljömässiga och ekonomiska skäl att göra en riktig bedömning av dessa områden. Förutsättningarna för en adekvat riskbedömning är att relevanta metoder används för karakterisering av den förorenade jorden och att resultatet av denna karakterisering utgör grund för en platsspecifik bedömning. För att bidra till en säkrare riskbedömning har IVL utvecklat ett testsystem bestående av biologiska tester, kemiska analyser och laktester. De biologiska testerna är riktade mot aktuella föroreningars toxicitet, persistens och biotillgänglighet i förorenade markområden. Systemet bygger på naturligt förekommande marklevande organismer som testas under så realistiska förhållanden som möjligt. Föroreningarna kan ha olika effekter på de olika organismerna i marken. I testsystemet ingår därför bakterier, växter och daggmaskar som representerar flera nivåer i näringskedjan. De biologiska testerna har tillsammans med de kemiska analyserna används på ett antal förorenade jordar och rena substanser. Tester av grobarhet och rot- och skottillväxt har utförts med engelskt rajgräs, vitklöver och rädisa. Masken Enchytraeus crypticus har testats för toxicitet och reproduktionsstörningar. Undersökningar av metabolitbildning vid bakteriell omvandling av PAHer har gjorts. Ett antal förberedande upptagstester med växter och maskar har utförts både med rena substanser och med en förorenad jord. Där det varit möjligt har resultaten från testerna jämförts med Naturvårdsverkets riktvärden
    corecore